Övergången från gymnasiet till universitetet är en av de mest omvälvande perioderna i en ung vuxens liv. För många autistiska studenter innebär denna fas inte bara nya akademiska krav, utan också stora förändringar i vardagsliv, sociala sammanhang och självständighet. För att skapa en mer inkluderande och hållbar övergång krävs samordnade insatser från både gymnasieskolor och universitet. Denna text sammanfattar forskningsbaserade rekommendationer för hur skolpersonal, vägledare och universitetsanställda kan bidra till en tryggare och mer tillgänglig övergång för autistiska studenter.
Förberedelser under gymnasietiden
Stärk livsfärdigheter och självständighet
En god förberedelse inför universitetslivet handlar inte enbart om akademiska kunskaper. Många studenter, särskilt de som flyttar hemifrån, saknar grundläggande livsfärdigheter vid ankomsten till universitetet. Gymnasieskolor bör därför aktivt stötta elever i att utveckla praktiska färdigheter som att hantera sin ekonomi, registrera sig hos vårdcentral, ta ansvar för medicinering och laga enklare måltider (1).
Främja självbestämmande och valfrihet
Autistiska ungdomar bör uppmuntras att utforska olika vägar efter gymnasiet – inte enbart akademiska. Det är viktigt att vägledningen utgår från individens intressen och styrkor, snarare än att följa en förutbestämd mall (2). Att fatta egna, informerade beslut stärker självbestämmandet och ökar chansen till en hållbar övergång.
Tydlig kommunikation och överlämning
Övergången från gymnasiet till universitetet bör kännas som en smidig och planerad "överlämning", snarare än ett abrupt avbrott. Det kräver tydlig kommunikation mellan gymnasieskolor och universitet, samt mellan elev, föräldrar och stödpersonal (1).
Stöd i att hantera diagnosavslöjande
Många unga vuxna är osäkra på om, när och hur de ska berätta om sin autismdiagnos i universitetsmiljön. Gymnasieskolor bör erbjuda vägledning kring detta, inklusive att bemöta rädslor för diskriminering. Tidigt avslöjande kan vara avgörande för att få tillgång till rätt stöd (1).
Involvera och stötta föräldrar
Föräldrar spelar en central roll i övergången till universitetet. Genom att erbjuda dem information och utbildning om universitetsmiljön och dess terminologi kan man stärka deras förmåga att stötta sina barn på ett konstruktivt sätt (1).
Universitetets ansvar i övergången
Långsiktigt och individualiserat stöd
Universitetet bör se övergången som en pågående process, inte något som avslutas efter introduktionsveckan. Stödet behöver vara långsiktigt och anpassat efter individens behov – inte enbart baserat på diagnos (1).
Ett holistiskt och neurodiversitetsvänligt förhållningssätt
Stödinsatser bör omfatta mer än bara akademiska aspekter. Många studenter behöver även hjälp med vardagsrutiner, social anpassning och att navigera universitetslivet. Ett neurodiversitetsvänligt förhållningssätt innebär att man bekräftar autistiska erfarenheter och kommunikationssätt, snarare än att försöka förändra dem. Traditionell social färdighetsträning upplevs ibland som irrelevant eller otillräcklig av autistiska studenter (1, 2).
Tillgång till autistiska förebilder
Att möta andra autistiska personer som lyckats i universitetsmiljön kan vara både inspirerande och vägledande. Universitet bör därför erbjuda tillgång till autistiska mentorer, särskilt inom ramen för mentorskapsprogram (3, 2).
Policy, samverkan och inkluderande miljöer
Universell design för tillgänglighet
Universitet bör arbeta aktivt för att skapa en inkluderande kultur där lokaler, tjänster och undervisning är tillgängliga för alla – utan att individuella anpassningar krävs. Detta minskar stigma och gynnar hela studentgruppen (1). Exempel på åtgärder inkluderar:
- Sensoriskt vänliga utrymmen med tyst miljö, naturligt ljus och bekväma möbler (4)
- Förbättrad skyltning och orienteringsevenemang för att minska ångest (4)
- Inspelning av alla föreläsningar
- Tydlig information om tillgängligt stöd i marknadsföringsmaterial (1)
Det är viktigt att vara medveten om att motstånd mot universell design kan förekomma inom institutionen, ofta på grund av bristande kunskap eller organisatorisk tröghet (1).
Förbättra kommunikation och samverkan
Effektiv kommunikation mellan studenter och stödtjänster är avgörande. Processen för att söka stöd bör vara enkel och tydlig, och tröskeln för att avslöja sin diagnos bör sänkas (1, 3). Samtidigt behöver universitetets interna avdelningar och externa aktörer, som gymnasieskolor, ha välfungerande kommunikationskanaler och gemensamma policyer för informationsdelning (1).
Kunskapsdelning och kompetensutveckling
Universitet bör skapa fysiska och digitala plattformar där personal kan dela erfarenheter, samarbeta och bygga nätverk – både nationellt och internationellt. Direkt erfarenhet av att arbeta med autistiska personer är särskilt värdefull (1).
Stärk fakulteten
Många universitetslärare känner sig otillräckligt förberedda för att möta autistiska studenters behov. Utbildning som erbjuds är ofta för generell och saknar koppling till den faktiska undervisningssituationen. Det viktigaste enligt studenterna är att lärarna förstår dem och bemöter dem utan fördomar – inte att de har teknisk kunskap om autism. Fokus bör ligga på klassrumsinteraktioner och att bygga förtroende (5).
Hantera resursbrist och arbetsbelastning
Universitetspersonal är ofta överbelastad, vilket försvårar införandet av inkluderande metoder. Höga andel studenter per lärare och tunga arbetsbördor påverkar både personalens och studenternas upplevelse. Studenter är medvetna om detta och efterfrågar realistiska lösningar (5, 1). Lärare bör ha möjlighet att konsultera experter i frågor som rör autism och inkludering. Detta kan ske genom särskilda resursteam eller rådgivande funktioner inom universitetet (5).
Läs mer om övergångar här (länk)
